Snart Påsk!!

Snart är det påsk! Göbben och jag ska dra iväg till Jönköping över en dag, har fixat barnvakt. Kul när vi hittar på saker tillsammans och inte glömmer bort varandra efter att vi har fått grabbarna som tar all vår tid oftast. Som tur är, så somnar de ju vid 20-21 tiden så då får både han och jag lite lugn o ro. Det har gått över förväntan känner jag med Hugo & Theo. Trodde det skulle bli mycket jobbigare än vad det har varit det första året. Även om både Micke och jag har haft perioder då vi inte har tyckt att situationen har varit lätt. När man bara inte orkar mera. hehehe har haft några sådana när man är såååå trött och inte orkar, bara ta ett djupt andetag och fortsätta och tänka att det blir en bättre dag imorgon eller om en vecka. Just nu har Theo kommit in i en period då han vill ha en famn att gosa med när han sover, han kan vakna vi 02.00 på natten och gråta...vill inte ha välling eller nått annat...men ligga på mammas arm är skönt..då somnar han igen...typiskt!! =)

Måndag igen!

Just nu ligger pojkarna och vilar. Skönt att kunna sitta ner och bara ta det lugnt =) I helgen så har vi varit i stugan och grejat lite. Igår va vi på barnmässan och såg "pölsa" hehehe...sen mötte vi familjen johansson från familjen annorlunda på tv4. Kul att se dem...o tina sa: "åhh titta sådana som ni de är tvillingar"..hehehe de hade sina tvillingar med också =)

Det är så kul när jag tänkte tillbaka på när jag inte var mamma så tänkte jag alltid att jag inte ville ha tvillingar. Jag ville inte ha två lika människor. Men det som är så kul för oss nu när man har tvillingar...tom med när de var i magen så va de olika. De sparkade olika, sov olika tider..m.m. Så de är väldigt olika fast de bor i samma miljö. De är bröder som liknar varandra men de är stor skillnad på dem både fysiskt och beteendemässigt. Theo är den som blir jättearg jättefort när han inte får som han vill. Vill gärna sitta ensam och greja med leksaker och funderar väldigt. Medans Hugo är mera av en "dramaqueen" när han gråter...kunde han prata samtidigt skulle han skrika "tyck synd om mig!!!!" så kan man se att han titta på en för att se om man reagerar.Han är väldigt social vill gärna leka med andra och följer väldigt gärna efter Theo på upptäcktsfärd i huset.

Till helgen har vi skaffat barnvakt...blir en heldag för älsklingen och mig =)

Varit på mammaträff

Ja idag har vi varit på mammaträff eller barnträff...hehehe ja barna lekte som bara den. Det va kul att se nu när några står och går. Herregud va tiden går fort. Rebecka bjöd Hugo på majsbågar...jag köpte det för kanske ett halv år sedan men de tyckte inte om det, men nu älskade de dom. Så nu har jag köpt sådana igen...mums mums!!!!

Ja va ska vi göra sen då...hmmm! Ja ta det lugnt kanske. Imorse vakna dom efter 4 så jag känner mig lite mör fakiskt. Men vi somnade ju alla tre på täcke nere i vardagsrummet med kuddar och täcke så vi vakna igen vid 7...de lekte en bra stund innan de somna på golvet...

Nu har svärfar fått sin nya höftkula insatt...hoppas det går bra nu =)

Efter kvällens grey´s anatomy...

Efter kvällens greys´s anatomy så minns jag så väl en utav konversationerna. "Om man inte känner av när någon dör...Om man inte blir ledsen och ödmjuk, då passar man inte in i det här yrket."

Minns så väl första gången jag var med om att någon dog på min praktik när jag bara var 16 år. Lärde känna denna damen under några veckor, försökte bjuda mig godis som hon hade i sin lilla kyl. Men jag tackade vänligt nej. Verkade vara en underbar människa, en morgon när jag kom till min praktik så stod det ett ljus på köksbordet tänd. De berätta att hon somna in, jag kunde inte riktigt ta till mig det eftersom jag hade jobbat under kvällen innan men hon verkade inte annorlunda. Det gjorde så ont i mig, kommer ihåg att jag satt på sköterskans kontor och grät. Hade aldrig varit med om att någon hade dött...det var en hemsk känsla som jag inte kunde hantera. Min farmor och morfar dog när jag gick i lågstadiet men det är inget som jag minns direkt mera än att de inte längre fanns med oss. Så detta var första gången jag reagerade på att någon hade lämnat jordelivet.
Nu har jag en annan relation till döden 9 år senare, många erfarenheter gör att man reagerar annorlunda. Såklart blir man ledsen när någon gammal dör men det är lättare att hantera. Man lider mest med de anhöriga för att de har förlora en livslång kamrat eller en pappa eller mormor.

Mycket beror på ens personliga erfarenheter, att mamma lämnade jordelivet, en nära vän...då fick man känna var riktig sorg var när det kom så nära inpå. Efter att jag blivit mamma så tänker jag på hur skört livet är.